Pennstumpen läser: Det andra könet av Simone de Beauvoir

Vi läser samma bok - på samma gång - om du vill vara med? Dags för klassikern Det andra könet som utkom 1949. Författaren heter Simone de Beauvoir, och romanen gavs ut oavkortad på svenska först 2002 (det finns tidigare avkortade översättningar). Utgåvan 2002 är alltså oavkortad och i nyöversättning av Åsa Moberg och Adam Inczédy-Gombos. Det är den översättningen vi läser - den sträcker sig över mer än 800 sidor, det ska väl räcka ett slag. Åsa Moberg skrev dessutom en egen bok, en sorts inre dialog med Simone de Beauvoir. Den gavs ut några år senare, med titeln: Simone och jag: tankar kring Simone de Beauvoir.

Det andra könet är en bok som var banbrytande på sin tid. Jag har inte läst den och det är en anledning så god som någon att läsa den. Tycker jag. En bok som många menar har förändrat världen vill man gärna uppleva och bilda sig en uppfattning om.

Mycket finns skrivet om Simone de Beauvoir och hennes relation till Jean-Paul Sartre (filosof och existentialist). De var båda intellektuella och träffade varandra redan under studietiden. Deras relation varade hela livet, men var bitvis stormig, och utvecklades till ett "öppet förhållande". Under mellankrigstiden var paret tongivande i intellektuella franska kretsar och tog stark ställning mot borgerligheten.

Simone de Beauvoir var en författare och filosof och en tidig feminist. Hennes bakgrund var högborgerlig men familjen drabbades av konkurs under mellankrigstiden vilket måste ha varit både skrämmande och på ett högst påtagligt sätt förändrat livet och möjligheterna. Hennes skarpa blick för kvinnors utsatthet bottnar i egna erfarenheter.

Skriv en rad om du vill vara med i fältet för kommentarer. Vi har också tillgång till en Facebookgrupp där vi kan diskutera läsningen av boken. Registrera dig som "följare" på bloggen så läggs du till Facebook - det är en sluten grupp endast för medlemmar. Förutsättningen för att du ska kunna läggas till Facebookgruppen är att du själv är registrerad på Facebook (annars funkar det inte). Självklart behöver du inte gå med där för att vara med och läsa tillsammans!

Happy reading // Kerstin

SvD Vem bestämmer i den litterära verkstaden?

Intressant och djuplodande om relationer mellan författare och förläggare.

Under Strecket 22 januari

Kerstin läser Bellefleur

Att läsa Bellefleur är som att sjunka ner i en ond saga. Du lämnar ditt trygga liv och förflyttas till bergen där Bellefleur Manor tronar som en medeltida fästning. Släkten Bellefleur är som rök – den finns överallt, i alla tider. Romanen spänner över flera generationer. Männen rider, jagar, gör affärer och konsumerar kvinnor. En och annan särling kryddar anrättningen – någon lever som en eremit i bergen, en annan är Guds sändebud och poet. Utskrattad, hånad men stoiskt hängiven ”saken”. Kvinnorna finns också där, mest inomhus förstås, och gifta med den eller den mannen – Leah t.ex. är en kraftfull kvinna med långt tjockt hår som skiftar i guld och rött. Hon är som en fruktbarhetens gudinna och gift med sin kusin, båda rakt nedstigande från Jean-Pierre Bellefleur.

Romanen är uppbyggd i distinkta kapitel, som vart och ett är sin egna lilla berättelse. Flera kapitel har varit publicerade som självständiga noveller. Fokus flyttar från en person i ett kapitel till en annan person i ett annat kapitel. Även tidsperspektivet varierar och läsningen är som att lägga ett stort pussel. En stund pusslar man uppe i högra hörnet, sedan lossnar det och faller på plats i mitten, sedan är man uppe i hörnet och försöker igen. Det är ett ovanligt grepp, åtminstone för mig tar det tid att riktigt sjunka in i romanen. Efter 300 sidor börjar läsningen flyta på och jag slutar spjärna emot. Det är ungefär som forsränning. Ingen idé att analysera eller vara alltför kritisk. Säkrast att spara på krafterna, romanen är ett bra stycke över 500 sidor.

Skådeplatsen är en stor lantegendom i bergen, men också omisskännligt Amerika och en god del amerikansk historia. Nybyggare, indianer, lycksökare, religiösa grupper och en blandning av europeiska kulturer i nya miljöer. Spännande och insiktsfullt, säkert grundat på omsorgsfull research av författaren. Denna historiska gobeläng överraskar ständigt med sagobetonade inslag – en spindel stor som en knytnäve, en man som försvinner i en spegel – försvinner för alltid. Naturen är ständigt närvarande. Den växer och slingrar sig och ruttnar och jäser. Grumliga vattensamlingar med sugande, hypnotiska krafter ligger tysta, men – nästa år har de flyttat på sig, ligger inte kvar, ligger någon annanstans. Människorna är på samma sätt, de är påträngande viljestarka, passionerade och giriga. Släkten Bellefleur är stor, den är stolt, man håller ihop – och ändå. Där dog en stackare en kvalfull död, och snart är han glömd. Livet forsar vidare. Ett litet barn förs bort av en fågel, en jättefågel. Livet går vidare, nya barn, andra barn, som blir stora, som blir gamla, som slutar sina dagar och förhoppningsvis hamnar på Bellefleurs privata kyrkogård. Dock, inte alla har den turen – långt ifrån alla!

Oates skriver en mångordig, pratsam engelska. Jag tänker på mina svensklärare en gång i tiden. Korta av! - inte så långa meningar! Det ska erkännas att jag har tänkt detsamma, en och flera gånger, under läsningen. För att ge ett exempel: ”The mare´s name (däremellan kommer 134 ord, 17 kommatecken och 4 parenteser) was Angel” (s 89).

// Kerstin Söderlund

Britta läser Bellefleur

Bellefleur en fascinerande släktsaga som sträcker sig över mer än 200 år. Historierna vävs in i varandra och som i ett pussel så växer historien fram. Redan i det inledande släktträdet får läsaren fundera över vad som hände den andra generationens Bellefleur 1825 när farfar, far och tre barn dog samtidigt. Det tar nästan hela boken innan den händelsen klarnat.

Det övernaturliga är ständigt närvarande och tiden uppför sig inte som vi är vana i verkliga livet. Berättarperspektivet och tidsperspektivet skiftar hela tiden och det är inte alltid kristallklart i vilken tid vi befinner oss. Det framgår inte heller exakt när ”nutiden” utspelar sig, efter Raphael som är född 1830 anges inga födelseår. Tideräkningen i berättelsens nutid relaterar till Germaines födelse och hennes första år, men även den är märklig och diffus. Vart och ett av de fem huvudavsnitten i boken utgör ett år i Germaines liv, i det första är hon foster. Ett år före Germaines födelse är syskonen Christabel och Bromwell 5 år och när Germaine i bokens slut fyller fyra är Christabel gift och separerad och lever med en man. Också den jämnåriga Little Goldie lever en vuxen kvinnas liv med en Bellefleurkusin.

Redan i det första kapitlet, där den yttre berättelsen handlar om den natt när Germaine blir till, tolv månader innan hon föds efter tio månaders graviditet, det stormar och en katt kommer till huset, får vi i utvikningar veta en hel del om släkten Bellefleur och dess våldsamma och märkliga historia. Dramatiska referat och många adjektiv bidrar till det känslosamma berättandet som för tankar till romantiken. Patriarken Raphael har betytt mycket för släktens utveckling men han beskrivs främst indirekt, som i de första avsnitten när hans roll i huset skildras, hur släkten kom dit, huset byggdes och hur det senare förfallit.

Bellefleur är en krönika över en släkt i romantisk, gotisk stil, men också en exposé över samhällsutvecklingen i nordöstra USA. Släktens uppgång och fall i affärer, strider med arbetare, det tunga och slitsamma arbetet med frukskörd, arbetarnas uppror, allt skildras från ett ägarperspektiv.

Männen, med Germaines pappa Gideon i spetsen är karlakarlar, som roar sig med kvinnor, hästar och jakt. Gidoens liv, med episoden där han och Ewan våldför sig på Little Goldie för att sedan införliva henne med barnaskaran i hemmet, hans skuld i vännens död i hästkapplöpning, hans illegitima dotter Cassandras våldsamma död, allt detta blir till slut för mycket även för honom och leder till den slutliga katastrofen där allt går under och utplånas.

En hjältinna är Leah, Germaines mamma. Det är hon som tar tag i situationen och försöker återställa huset och företag till dess forna glans, inte utan framgång. Hon beskrivs i första kapitlet: “an exceptionally tall woman, tall and strong an full-bodied, her long legs superbly muscled, her neck columnar, her thick braid of dark. burnished-red hair falling between her shoulder blades, heavily, to the very small of her back. a beautiful giantess upon whose deep-set eyes and long straight Roman nose and slightly parted fleshy lips …”.Är detta en mänsklig varelse, eller en amason?

Våldsamheter, slagsmål, våldtäkt och ond bråd död, inte undra på att Joyce Carol Oates tyckte att det rosa omslaget kanske styrde förväntningarna fel! En häftig och maffig läsupplevelse väntar den som ger sig i kast med släkten Bellefleur!

// Britta Johansson