lördag 24 oktober 2009

Pär Lagerkvist - Bödeln


En författare som gjorde djupt intryck på mig som barn, var Pär Lagerkvist. Jag minns inte så mycket av handlingen i böckerna, men jag minns stämningar, tonen, hans språk. Har länge tänkt att jag vill läsa om hans böcker. Nyligen hittade jag "Bödeln" i originalutgåva från 1933, i ett antikvariat. Det är en klenod, boken är i enkelt utförande, texten stor med rymliga radavstånd. Lagerkvist skrev alltså denna bok 1933, som en skarp kritik av nazismen och den politiska utvecklingen i Tyskland. Handlingen utspelar sig under medeltiden, men parallellerna är tydliga. Lagerkvist fick Nobelpriset 1951.

Det vore extra intressant om någon mer ville läsa boken och sedan dela med sig av upplevelsen. Om du vill - hör av dig!

8 kommentarer:

  1. Jag läste klart boken på några timmar, 155 sidor. Ovanlig i detta att det inte finns några kapitel - bara löpande text. Dock - texten utgörs av två delar. Den första delen tar plats på ett värdshus för länge, länge sedan. På s. 85 växlar scenen till nutid (dvs 30-talet)men bödeln är fortfarande där, han är densamme, och scenen är fortfarande en lokal där människor äter och dricker. Och ondskan finns där, och skulden och de eviga frågorna. Här kommer inledningen:

    Bödeln satt och drack vid ett halvskumt bord inne på värdshuset. I skenet av det enda, osande talgljus som krögaren bestod hängde han stor och väldig över bordet i sin blodröda dräkt med handen om pannan där bödelsmärket var bränt in. Några hantverkare och halvfulla gesäller från kvarteren omkring skrek över stopen längre borta vid bordet, på hans sida satt ingen. Med ljudlösa steg smög flickan över stengolvet och handen skälvde på henne när hon fyllde hans krus.

    (Lagerkvist, Pär. 1933. Bödeln. Albert Bonniers Förlag, Sthlm)

    Läs den - och dela med dig av dina intryck!

    SvaraRadera
  2. Jag hittade en Bödeln på biblioteket, en jättefin utgåva med träsnittsillustrationer. Det är verkligen en fin bok. Bödelstemat påminner mig om "I Klockornas Tid". Jag hann inte riktigt läsa ut den igår, återkommer med övriga intryck!

    Den fanns även som pjäs, tydligen gjord Lagerkvist även ett pjäsmanus av den.

    SvaraRadera
  3. Ja, jag kan också se paralleller mellan strykpojken Helge (I klockornas tid/Maria Gripe) och bödeln. Båda bär människornas skuld och avlastar dem: den ena befriar genom att skänka döden och vara ställföreträdande utstött, och den andra förlöser genom att vara ställföreträdande "kropp". Kungen får inte straffas, strykpojkens uppgift blir att ta kungens straff. Faktiskt ligger dessa båda böcker också nära varandra i tiden. I klockornas tid gavs ut 1965, Bödeln 2 år senare, 1967.

    SvaraRadera
  4. Nää, så var det inte. Bödeln är skriven 1933, ganska fantastiskt hur mycket han redan då kunde se av nazismen! Bra var det i alla fall.

    Det förekommer en kvinna i slutet av Bödeln, hon ger mig associationer till Mariamne.

    SvaraRadera
  5. Yes box, jag blandade ihop den med Mariamne (skriven 1967). Visst, Bödeln skrevs ju redan 1933. Jag har förresten just fått hem Mariamne i brevlådan - återkommer när jag har läst!

    SvaraRadera
  6. Det är bra med böcker som är så korta och ändå innehåller så mycket. Men man måste läsa i ett annat tempo för att ta in den koncentrerade handlingen. Jag måste nog läsa Bödeln igen för att ta in den helt och hållet.

    Det är nog också därför jag minns så lite från min ungdoms läsning av Lagerkvist, jag läste säkert för fort. Jag håller med dig om att det är språket och känslan som finns kvar. Det enda jag mindes av Mariamne var frasen på sidan 2: Och han älskade Mariamne.

    Jag hade ett vagt minne av historien om Salome och huvudet på ett fat, men den fanns inte i Mariamne. Kanske i Barabbas, som jag också läste i tonåren. Dags att leta fram även den.

    SvaraRadera
  7. Jag letade i mina gömmor och hittade ytterligare några Lagerkvistare: Dvärgen, Barabbas, Sibyllan och Dikter. När jag läste Bödeln nyligen, tänkte jag på att språket är så enkelt och klart, det förklarar att man kunde ha utbyte av Pär Lagerkvist redan som barn. Man kan läsa berättelserna nästan som sagor - även om man inte förstår t ex parallellen till vår samtid. Jag gissar att jag läste böckerna i 12-årsåldern.

    SvaraRadera
  8. Barabbas och Dvärgen inköpta, ligger på läsalistan. Mycket vackert skinnband med guldkantade blad med båda böckerna i en volym, det ska bli en högtid!

    SvaraRadera